How Heartbleed threatens Tumblr-accounts

How Heartbleed threatens Tumblr-accounts

15. April 2014 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Leave a comment

Social objects and the message in B2B-marketing

I have recently defended and presented my thesis about social objects in B2B marketing. Considering the nature of business-to-business (B2B) transactions, and the lack of relevant research on consumer attitudes toward a B2B-brand, my thesis examines the concept of social objects in a B2B marketing context.

This thesis expands the use of social objects to a B2B marketing context, and quantifies social objects by sending out questionnaires to 1500 individuals that are accountable for scheduling meetings in a firm. The concept of social objects is defined and applied to a digital context; the recipients for this study receive a shareable and annotatable interactive picture. The social object “mediated” the value that Nordic Light Hotel uses for positioning its brand. The outcome was quantified by measuring a composite attitude score toward the brand by using the expectancy-value model.

This thesis found that when recipients are exposed to a social object, there is an increase in the attitudinal favorability to a brand. It also suggested that social objects likely carry out a new perception of the brand, which is both an opportunity and a pitfall if not followed up with, since the change is coupled to the object, e.g. the company itself.

My thesis is available in PDF format on Tyckr.se.

02. April 2014 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Leave a comment

Best practice to handle double negatives when using the expectancy-value model?

My question is regarding the multiplicative combination rule in the Expectancy-value model developed by Fishbein and Ajzen, and the issues regarding the expectancy value-muddle, or the case of “double negatives,” in the multiplicative combination.

The original post can be found at Cognitive Sciences. Please consider writing there if you have an answer to my question.

Continue Reading →

02. January 2013 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Tags: , , , | Leave a comment

What companies and places are must-visits in Singapore?

14. October 2012 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Tags: | Leave a comment

Can we trust Twitter?

12. September 2012 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Tags: | Leave a comment

We are online now: How the Internet makes us lonely and how it helps us to find a meaning

Do not let the screenshot mislead you. It is a charming little short movie that illustrates how technology is incorporated as an extra layer of our lives.

The surroundings interpret you as absent when you are focused on the computer or a cell phone. It may seem like you are not present in the same space and time as your surroundings and are brought back to reality when someone interrupts you. The opposite is if you sit at a book or magazine. You seem to be fully present with what you have in front of you, and are perceived as if you have made a conscious choice of where and when you have positioned yourself to read.

The technology is a disruptive force of our social life. Who would think that we suddenly would excuse us for picking up an artefact that would instantly change who we conversate with? We are literarily turning our heads to someone or something else and are at the same time capable of establishing a new relationship with a low transaction cost. We sometimes accept the friend request or liking a brand while we are at a different social context, a meeting or a lecture.

As with all innovations, it results in benefits and consequences for those affected by the change. Instead of moving to the same city to build a community around certain interests, individuals can now gather around social objects and create value for themselves and others. We are online now.

04. August 2012 by Alexander Forsén
Categories: Blog | 1 comment

Why I’m not paying for App.net (yet)

Elezea has made a well-nuanced comment in the wake of Google’s acquisition of Sparrow.

In short, the post above express that our intrinsic trust to companies are today related to the business model. I do also believe in the philosophy of not being a free user, if you want to be sure that the service a company offers will be around for a while and if you value what the company is delivering to you. Note that a business model based on the concept of a paying customer does not ensure that a company will deliver the value you want or need. You will certainly pay for your restaurant visit, but it is not certain that you will be happy with the food or the service.

Porter's Value Chain Model

Porter’s Value Chain Model: Borrowed image from Wikipedia licensed under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license.

The Value Chain Model above suggest that every activity sums up a value to the end-product or service combined with support and primary activities (see figure). Consumers bought the software provided by Sparrow because they believed in the activities the company until recently executed. The difference between pre-Google and post-Google for Sparrow is the sudden halt of development, and it is one primary activity their customers highly valued.

There has recently been a paradigm shift in marketing about what customers really are. We are no longer consumers who only are expected to have the capacity to choose between finished products. We are now investosumers, consumers who also can contribute with time and money to help a company proceed with their primary and support activities to achieve its business objectives.

Kickstarter is an excellent platform for investosumers. I have invested in Remee (I’m still waiting for the product) and I’m expecting to have a product that has been presented to me through Youtube. If I have not been fooled.

App.net is a social platform that will be released and developed with the help of investosumers time (to give feedback) and money. The advantages are that it will be ad free and will try to do mistakes in a different way than Diaspora, to literally making the value chain model bilateral. The value of the activities will essentially not only flow from left to right in the model, it will also flow from right to left.

There are many questions that have arisen, matters beyond the business model and technical descriptions of what App.net will be. One crucial issue is if the activities from the company will suddenly halt, just like Sparrow. Or even worse, that App.net will not deliver anything all? App.net are asking us to act as an investor without the legal agreement and thus an investor without control. Even though we have not seen so much, not even a prototype, of the service they are trying to make.

I feel more compelled with the open source project FreedomBox:

We live in a world where our use of the network is mediated by organizations that often do not have our best interests at heart. By building software that does not rely on a central service, we can regain control and privacy. By keeping our data in our homes, we gain useful legal protections over it. By giving back power to the users over their networks and machines, we are returning the Internet to its intended peer-to-peer architecture.

In order to bring about the new network order, it is paramount that it is easy to convert to it. The hardware it runs on must be cheap. The software it runs on must be easy to install and administrate by anybody. It must be easy to transition from existing services.

There are a number of projects working to realize a future of distributed services; we aim to bring them all together in a convenient package.

The only necessary monetary transaction is the user’s purchase of the hardware to access the software. And the only one who can make the decision to close down a functioning social platform that runs the FreedomBox-software is the end user, who then unplugs the cord. In the case of App.net, there’s not the end user who decides if the cord should be pulled.

24. July 2012 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Tags: , | Leave a comment

[ENG]: Why Rdio is a better music finder than Spotify



My first page on Rdio

It seems that Spotify Social was a counter move against a future competitor, Rdio. The founder of Kazaa and Skype, Niklas Zennström, has probably carefully studied Spotify and taken strategic decisions on how a music service could be more social. The front page is more intuitive when you are interested in exploring new music. In my case, I have added people with similar taste of music. This is also a strength that Rdio has, it is difficult to find people with similar taste in music in Spotify.

Album browsing

They have designed a more social browsing experience where users can easily gain an overview of other users who listen to the same thing as oneself. I have found interesting music by being able to see which users are listening to the same albums and browse further. The difference between Rdio and Last.fm is to just press play to hear the music. Rdio also presents albums and not just individual songs when you browse. It has the ability to add albums and songs in a collection (in addition to playlists) while Spotify users struggle with starring songs and create playlists without folders to keep track of the music they want to listen to again.

Spotify has much to learn from Rdio if they want to break into the U.S. market. To offer any kind of freemium is not enough, now users have been spoiled in the U.S. with a good browsing experience which Spotify must catch up on to succeed.

12. June 2010 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Leave a comment

Utmaningar för sociala medier under 10-talet

En bit in på det här nya året har jag funderat på utmaningar och försökt titta lite i kristallkulan om vad som kanske komma skall det här decenniet. Än så länge har jag kommit fram till tre stycken utmaningar.

1. PR – vi ska inte bara lyssna och babbla

Det som ofta hände på företag som bestämde sig att börja prova på social media runt 2008/2009 var att de ville närvara, genom att twittra ut från något RSS-flöde som de själva tyckte passade eller registrera en användare/grupp/sida på Facebook för att sedan tystna. Men det räckte inte.

Därför anställde företag representanter som närvarar där människor dagligen berättar om vad de tänker på och deras upplevelser, dessa människor kan även vara deras kunder.

Exempel på företag som använder Twitter för att twittra nyheter, erbjudanden och bemöta kritik är @ComHemAB, @SJ_AB och @icastig.

Som Anders Mildner skrev i sitt blogginlägg “Har vi börjat ‘samtala’ nu?” kommer vi i fortsättningen få se många representanter för företag behandla oss kunder som ett journalistdrev. De kommer höra vad vi säger men aldrig erkänna att något är deras fel.

Utmaningen ligger hos företagen i att inte bara finnas där kunderna är, utan också närvara som medmänniska när kunderna känner något för ett företag, ilska i synnerhet. Ett företag kommer vinna på att försöka sätta sig in i hur kunderna reagerar när någon i företaget har tagit ett mer eller mindre obekvämt beslut som i många ögon antingen är rätt eller fel.

Det är helt fel strategi att agera som en förlängd arm i en social media-kanal utan att möta kunden öga mot öga. Peter Rosdahl har bloggat om @SJ_AB som närvarar på Twitter genom att metaforiskt anställa en digital skylthållare på Drottninggatan i Stockholm som visar riktningen mot kundtjänst. Det går bra att prata med denna digitala skylthållare men den har inga befogenheter att agera om kunden är missnöjd och därmed avsäger den sig ansvaret att försöka sätta sig in i hur kunden har upplevt SJ:s tjänst.

Det bästa bemötandet på Twitter när kunder har reagerat står än så länge @icastig för. När en del människor reagerar på hur en ICA-handlare behandlar en kund som ville betala med en stor påse mynt (se nedan) twittrar @icastig och hävdar att handlaren borde ha agerat annorlunda och uppmanar andra kunder att också börja handla i den butiken med en kasse mynt.

Vi får hoppas att någon på ICA har nypt butiksägaren i örat men den viktigaste lärdomen vi kan få av @icastig:s beteende är att han (förmodar jag) står för en annan sorts medvetenhet och står på kundernas sida: ICA ska behandla sina kunder med respekt och @icastig erkänner ICA-handlarens beteende mot den här kunden som ett problem.

EDIT Den 1 april 2010: Det är oklart vem som står bakom twitterkontot för ICA-Stig. King “anmäler” (var vet vi inte), kan vara ett gerillautspel men twitterkontot är fortfarande kvar. Mitt resonemang är densamma men pga omständigheterna är det här ett dåligt exempel. Kommentera gärna detta inlägg med att berätta om företag som föregår med gott exempel i sociala medier.

2. Journalistik – Vi ska inte bara berätta vad som har hänt, vi måste berätta vad det innebär för oss

Jan Gradvall skrev i sin krönika (läs den) att nöjesredaktioners främsta problem är att de ser sig själva som medproducenter av underhållning. Samtidigt pågår det en diskussion om hur journalister och papperstidningar ska kunna tjäna pengar på det som många gör gratis och finns på ett medium som har ett större utbud än vad en tidningsmarknad kan erbjuda.

I min mening har de traditionella mediernas roll förändrats och många redaktioner och/eller redaktionsmedlemmar har ännu inte förstått det. Roger Silverstone har i boken Television and Everyday Life analyserat hur TV påverkat vardagslivet. TV bestämde rytmen och agendan för hur vardagslivets ritualer skulle se ut från morgon till kväll. Tittarna vaknade till morgonnyheterna, kom sedan hem till kvällsunderhållningen, under kvällsnyheterna visste världsmedborgarna att världens ordning fortfarande såg ut som föregående nyhetssändning visade och föräldrarna la sedan barnen efter Bolibompa innan kriminalserierna började för vuxna.

En TV-händelse skulle kanske ibland kunna proklamera ett nytt tillstånd och ordning i världen. Den 11 September 2001 är ett exempel på när världen höll andan framför CNN och fick bli varse att världen befann sig i ett krig mot terrorism. Vi hade på oss den tredje stadsmaktens glasögon och såg världen genom dem.

Mediebolagen har fortfarande den inställningen, att vi mot en kostnad ska ta på oss deras glasögon och ta del av den värld de berättar om, även på Internet. Men det finns ett antal internetanvändare som gör samma jobb som de flesta journalister gör just nu fast dessa användare gör det bra och gratis. Om redaktioner börjar ta betalt för det som användare gör gratis kommer de inte att bli lönsamma.

Mitt förslag till en lösning är att redaktioner ska sluta se sig själva som producenter av hur vi ska se på världen. De ska istället försöka få publiken/läsarna/konsumenterna att förstå den kontext vi lever i. Vi kanske får veta om en händelse via en blogg/Twitter/sajt, de som tjänar pengar på att informera ska ge valuta för pengarna och berätta om varför händelsen har skett och vad den innebär för oss som individ, familjemedlem, landsmedborgare och världsmedborgare.

3. Kollektiv intelligens – Vi vet vad vi vill ha

Slutligen vill jag påminna om den informationsflod vi dagligen kan doppa vår tå i. Tekniken (för oss som har tillgång till den) har gjort det möjligt för oss att nästan omedelbart ta del av fantastiska verk (musik/text/film/spel etc.) som har publicerats på Internet. Men vi har en begränsad tid och möjlighet att hitta det som vi skulle vilja ta del av.

Peter LindbergFleecelabs påminde mig nyligen om Turingtestet och konkretiserade kollektiv intelligens i bloggen Fibban.

Turingtestet bevisar artificiell intelligens. Testet gick ut på att om man kommunicerar med en människa i ett annat rum via en dator och inte märker om människan ersatts av datorn, så är det AI.

Kollektiv intelligens är tusentals människor i det andra rummet. Men datorn är mer än en kommunikationskanal. Den medierar massan och utvinner intelligens.

Vi har redan sett rekommendationssajter som med hjälp av algoritmer försöker bejaka vår smak (t.ex. Pandora) och mer eller mindre tagit hjälp av den kollektiva intelligensen.

Min poäng är att jag tror att vi kommer under 10-talet få se fler tjänster som låter oss slå på ett filter som är anpassat för vad vi vill ha.

Detta är nödvändigt för t.ex. Twitter och även Spotify där det oändligt djupet av innehåll gör att vi kanske missar något vi verkligen skulle uppskatta. Min filmkonsumtion sker till viss del baserat på Criticker som matematiskt bestämmer med vem min filmsmak överensstämmer med och ger filmtips baserat på vad andra som har samma filmsmak skulle kunna rekommendera till mig. Detta är principen jag tror och hoppas kommer vara allmängiltig innan nästa decennieskifte.

07. January 2010 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Tags: , , , , , , , , | Leave a comment

Det händer inte att man skulle gå på gatan och bli oprovocerat slagen i huvudet. Men det händer oss.

Det värsta var att höra den dova smällen. Hur den högra knytnäven träffade R i huvudet. Man tror inte att det skulle kunna hända. Att en människa skulle gå längs Folkungagatan och argt som ett bi skrika i telefonen “Fuck you, ja det säger jag!” för att sedan stirra rakt mot R och säga “Vad glor du på gubbjävel?”. Och sedan “Jag ska sänka dig! Ja det ska jag!” Den fullständigt galna ilskan i ögonen i det förvrängda ansiktet.

Och det där ljudet, den dova smällen, knytnäven mot huvudet.

Hur jag handfallet springer åt sidan och ringer polisen. Hur jag ser kompisarna knuffar undan, hindrar, för bort gärningsmannen och går ner i tunnelbanan.

Frustrationen över att vänta på att polisen skulle springa ner i tunnelbanan (kanske stoppat tågen och plockat honom) och sedan ta emot våra vittnesuppgifter. Tio minuter senare går poliser ner i tunnelbanan. Vi står kvar. Går sedan hem.

Hur R sen ringer polisen och frågar om de har fått tag på honom.

Allt detta. Och ingenting har ändå hänt. Polisen har gjort sitt byråkratiska jobb. Mannen är fortfarande på fri fot.

Det kommer bli svårt för mig att fritt och avslappnat gå hem på kvällen utan en gnagande oro för att utsättas för något så vansinnigt och oprovocerat som ett slag i huvudet.

Den fruktansvärt dova smällen.

02. January 2010 by Alexander Forsén
Categories: Blog | Tags: , , , | Leave a comment

← Older posts